Dinfiskeguide.se

Sjösäkerhet – Med livet som insats

Vi sportfiskare älskar fiske. Denna kärlek gör oss ibland sårbara. Vi har i många situationer tankarna på helt annat håll än sjösäkerhet när vi är ute på sjön. Våra sinnen är på helspänn och uppmärksamheten är fokuserad på exempelvis spötoppens rörelse under drop-shot fiske, eller på gäddans utfall mot ett ytligt fiskat jerkbete. Vi tänker inte alltid på att underlaget där vi står och jerkfiskar kanske är halt och dessutom högt beläget i båten. Vår hjärna kan hantera mycket information, men att kunna balansera på ett halt underlag när gäddan hugger, utan att tappa balansen, är inte alltid självklart. Speciellt inte när vi inte tänker på faran av ett fall.  För att bibehålla fokus på fisket och se till att ha möjlighet att fortsätta fiska genom livet bör man ta med sig en nypa riskmedvetenhet ut på sjön tillsammans med en plan på hur man hanterar svåra situationer som, förr eller senare, uppstår.

 

Upplåsbar räddningsväst, flytoverall och nödsändare ger trygghet

 

Sjösäkerhet – fara 1. GPS-övertro.

Att vara ute med båt förutsätter ett visst mått av kunskap om navigering och allmänt ”sjömanskap”.  Ett vanligt fel som görs är att man endast använder ett ”system” vid navigeringen. En elektronisk kartplotter med gps är det vanligaste att navigera efter idag. Tyvärr kan man inte alltid räkna med en större exakthet än 20 meter. Det innebär att man inte kan lita blint på sin position och styra efter ”skärmen”. Särskilt inte i trånga farvatten med många grund. Något många av oss varit med om under fisketurer är att plottern visat att båten kör exempelvis över en ö när vi i själva verket åker 15-30 meter bredvid. Utöver dessa problem lider många enklare modeller av en rejäl eftersläpning i uppdateringen på skärmen vilket gör att positionen för båten på skärmen är ”historia”. Det behövs ett system till för att kontrollera plottern. Förutom ett vanligt sjökort och kompass kan det vara optisk navigering, dvs att helt enkelt stämma av med synen om plotterns information är rimlig. När man passerar ett sjömärke eller en fyr kan man enkelt se om plottern hänger med och att skärmens information då stämmer med verkligheten. Radar är ett annat förträffligt system för navigering eftersom det visar en mer korrekt bild vad som händer kring båten än vad plottern gör förutsatt att den används korrekt. Känner man osäkerhet inför navigering och sjömanskap finns det kurser som ”förarbevis” eller ”kustskeppare” på exempelvis Sjöskolan på Beckholmen eller olika studieförbund.

 

Bedrägligt vardaglig situation

Sjösäkerhet – fara 2. Blåstömning.

Majoriteten av de som fiskar är män. Väldigt få vill gå iland och avbryta fisket för att ”tömma blåsan”. Det gör att man ofta kan se de mest spektakulära balansakter över relingen när behovet gör sig påmint. De flesta dödsolyckor på sjön inträffar just för ensamma män i lugnt väder i en insjö under sannolikt en sådan aktivitet (vittnen saknas ofta för att klarlägga). För att undvika denna snöpliga död finns det idag speciella flaskor för utebruk där vi kan utföra behovet i. Troligen går en hink eller ett öskar lika bra. Vi får svälja den manliga stoltheten och vanans makt och tänka i nya banor. De fiskande damerna hänger ju sällan ut ändalykten över relingen utan hittar andra sätt. Nog kan män det också? När vädret är fint och vattnet lugnt är riskmedvetenheten ofta som lägst. Därför händer de flesta olyckor till sjöss i vackert väder och i välbekanta vatten för skepparen. När ens omgivning ser ut som ett vykort är det lätt att glömma farorna. Skulle en fiskare ramla i vattnet och kamrater finns i båten gäller det att ha en plan för en sk ”man-överbord-situation”. En livboj som ger flythjälp, en räddningslina som man halar in personen med och en badstege är ett stort steg på vägen (givetvis skall alla bära flytväst). Under besvärliga förhållanden som hög sjögång, stark blåst eller dimma gäller det att veta positionen där personen ramlade i för att kunna hitta tillbaka. Har man en plotter finns det en speciell knapp som man trycker in, den sk ”MOB-knappen” då ger plottern bäring och avstånd tillbaka till platsen. Klokt är även vid besvärliga förhållanden, att som en försiktighetsåtgärd, bära på sig  var sitt nödbloss. Blossen stoppas i fickan och kan därmed användas för att visa sin position visuellt om man faller överbord.  Är du ensam i båten gäller det att inte glömma ”dödmansgreppet” så att man får stopp på båten om man faller överbord. Det är även bra att ha två dödmansgrepp ombord så att man kan få igång motorn igen om skepparen faller överbord och båten driver iväg.

 

Övning i sjösäkerhet under befälsutbildning

 

Sjösäkerhet – fara 3. Olycka ombord.

Vi fiskare hanterar diverse vassa föremål som knivar, krokar och fenspröt. Ofta ger dessa väldigt odramatiska skador men viktigt att alltid ha ombord är en rejäl ”Första-hjälpen-utrustning” typ Aklas m.fl. där även plåster och annat för mindre skärsår finns med. En speciellt bra produkt för fiskare som då och då halkar på blöta klippor och tofter är ett huvudbandage som är självhäftande. Detta finns sällan i de enklare ”kitten” som man köper på macken. De finns däremot att köpa separat på apoteket och rekommenderas starkt. Huvudet är annars svårt att bandagera snabbt, säkert och smidigt. På små båtar utan kök och maskinrum är brand inte speciellt vanligt. Det finns ett undantag, nämligen vid tankning. Som vi alla vet, men inte alltid tänker på, är bensinångor bland det mest lättantändliga som kan tänkas. Grundregeln är därför att aldrig fylla löstagbara tankar i båten eftersom det räcker att det stänker lite bredvid (eller att ångor samlas även utan stänk i ett trångt utrymme) för att en svår olycka skall inträffa. När man efter tankningen vrider om nyckeln så kan en gnista från batteriet mycket lätt starta en brand. En brandsläckare är givetvis ett måste även på en liten snurrebåt. Börjar det brinna är det sällan ett bra alternativ att tvingas hoppa i sjön när branden tar över båten. Om en persons kläder börjar brinna släcks detta bäst med en brandfilt som kväver elden. Av olika skäl kan vatten tränga in i båten. Givetvis farligt för att båtens bärighet minskar men också väldigt farligt för att om sk ”fria vätskeytor” kommer i rörelse ombord kan detta även i förvånande små mängder leda till stabilitetsförlust dvs att båtens förmåga att hantera krängande krafter minskar dramatiskt, vilket gör att båten kapsejsar i svåra fall. Se till att ha ett par hinkar i båten så att du inte behöver förlita dig på att den batteridrivna pumpen eller självlänsen alltid fungerar!

I en nödsituation bör man också veta om ens båt är klassad som ”osänkbar” eller inte. En sådan klassning ger ibland endast en fingervisning om hur båten hanterar att bli vattenfylld. RMS Titanic ansågs ”osänkbar” när den sjönk 1912 så inget är, som bekant, säkert. ”Osänkbar” eller inte, det är självklart viktigt att ha tänkt efter innan vad som skall göras om båten sjunker. Grundstötning, kollision, kraftig sjö in från aktern (Vänernolyckan) m.m. kan alla leda till att båten sjunker. Saknas en livbåt (numera finns uppblåsbara som tar lite plats) får man guppa omkring i flytvästen och försöka anropa hjälp. I mycket kalla vatten, som det så ofta är när fisket är bra, har en människa ibland endast minuter på sig innan kroppstemperaturen sjunker farligt nära gränsen för hypothermi då man kan drabbas av frossa, försämrad motorik och försvagat omdöme. Livsfarligt i en redan mycket utsatt situation. Kommer inte räddningen snabbt blir man till slut medvetslös. Hur lång tid detta tar beror i mycket stor utsträckning på personens fysiska kondition, mängd kroppsfett samt klädsel och beteende. Har man mycket kläder på sig skall man röra sig lite i vattnet för att hindra att uppvärmt vatten i kläderna tar sig ut, är man däremot i kortbyxor finns inget sådant vatten utan man måste röra sig mycket även i relativt höga vattentemperaturer för att hålla värmen vilket i sin tur belastar lungor och hjärta. Någon kanske tänker att det inte är någon fara att ramla i med flytoverall. Flytoverall är bra på så sätt att det ger flythjälp och att det precis som rejäla kläder skyddar en del mot kyla. Nackdelarna är desto fler. Ofta är flytkraften väldigt begränsad och många dräkter släpper som regel in mycket vatten vid ärmslut, hals och anklar. Dessutom är det kraftödande att simma med flytoverall och inte minst att försöka ta sig upp i en båt med en vattenstinn overall kan vara oerhört svårt och ibland omöjligt. Det finns dock några få bra flytoveraller som är certifierade som räddningsdräkter samt försedda med tätningar så att endast lite vatten tränger in på utsatta områden. Kontrollera noggrant före köp och gör ett medvetet val. Viktigt är att ta för vana att bära en uppblåsbar räddningsväst ovanpå overallen för att kompensera för den ofta dåliga flytkraften. Detta är numera standard hos bl.a. vissa seriösa ribbföretag sedan en olycka för några år sedan då passagerarna, som bar enbart flytoveraller, höll på att stryka med när båten välte i brytande sjö. Ett bättre och säkrare, men betydligt dyrare, alternativ till en flytoverall är en räddningsdräkt/överlevnadsdräkt av torrdräktsmodell i typ gore-tex med vattentäta förslutningar vid hals och händer/fötter. Lika bekvämt som ett vanligt skalplagg att bära och bättre än vilken flytoverall som helst tillsammans med lämpligt underställ och en uppblåsbar räddningsväst.

 

En extramotor är en trygghet

 

Sjösäkerhet – fara 4. Motorstopp.

Ett motorstopp kan få förödande konsekvenser. Fiskare som då och då korsar eller använder stora farleder bör vara extra väl förberedda för en sådan situation. Exempelvis en finlandsfärja, som är en vanlig syn för fiskare i Stockholms skärgård, har en stoppsträcka på cirka tre kilometer. Stora fartyg har heller ingen möjlighet att väja inomskärs i de trånga farlederna. Att få stopp på motorn i en farled framför en färja är således en marin mardröm. Beroende på båttyp är åror eller paddlar självskrivna. På större båtar är dessa inte så effektiva. Då behövs en alternativ framdrivning av båten. En hjälpmotor i form av en liten aktersnurra eller en kraftig elmotor kan rädda liv. Använder man en drevmonterad elmotor riskerar man inte att glömma att ta med den och oddsen ökar för ett lyckligt slut. Misstänker man att det är batteriet som är ”slut” så är ett par startkablar en välsignelse (en femtilapp på Biltema). Kanske finns det tillräckligt med ”kräm” i den eventuella elmotorns batteri (eller i reservbatteriet för den förutseende) så att man snabbt kan sammankoppla dessa för att få startström. Ett rejält ankare med ordentligt med lina tas alltid med för att inte driva in i en farlig situation vid motorstopp. Farled eller inte, med lite riskmedvetenhet om vad som kan hända i olika vatten om motorn strejkar och en plan för det, drar man sitt strå till stacken för att en sådan situation inte utvecklar sig till något ödesdigert.

Sjösäkerhet – fara 5. Ingen hör dig.

En god vana är att alltid ge en ungefärlig färdplan till någon som är kvar på land. Ring upp en familjemedlem eller en vän och berätta att du sticker iväg till ”Fiskargrundet” idag och att du räknar med att vara hemma vid sjutiden etc. Då vet du att någon kommer att sakna dig och kan larma sjöräddningen om du spolas iland på ett skär utan möjlighet att kalla på hjälp. Tar du med dig kamrater i båten, meddela hur många ni är när du ger dig ut, det underlättar ett eventuellt räddningsarbete. . En mobiltelefon är utmärkt att larma med (sjöräddningen nås via 112) men om du ligger i vattnet med en blöt mobil, vad händer då? En vattenskyddad mobil, IP 54-klassad, eller en vanlig mobil i en vattentät återförslutbar påse är alternativ som kan underlätta möjligheten att kalla på hjälp. Problemet med en icke vattentät modell i en påse är att i en nödsituation så blir den lätt blöt när man väl tar ut den för att larma. Är den inte anpassad för marint bruk är det också ett problem att i ett nödläge använda ”knapparna”. Jag skulle personligen inte vilja försöka kalla på hjälp i vattnet med en Iphone med blöta kalla fingrar… Vill man vara på den säkra sidan bör man köpa en vattentät,  och dränkbar mobil, IP-67-klassad, med rejäla knappar typ Sonims. En nackdel med mobil, oavsett fuktkänsligheten, är att den ibland saknar täckning. Ett alternativ är en VHF-radio som ger möjlighet att kontakta både sjöräddningen och fartyg i närheten, ett förstahandsval i många situationer. En handhållen, vattentät, VHF, som i och för sig har sämre räckvidd än en stationär, men har fördelen att kunna bäras på sig, är inte dyr och ger tillsammans med en lämplig mobil en god möjlighet att larma. Eftersom båten kan vara kapsejsad och kanske mobil och VHF bortom ens räckvidd i vattnet är ett tips att ha ett nödbloss på sig i fickan eller jackan, ett sådant tar lite plats och syns väl av båtar i närheten. Nödbloss och nödraketer bör även finnas permanent i båten som ett sätt att både larma och visa exakt var man finns när hjälpen väl närmar sig. Återigen märks vikten av att inte förlita sig på ett system. Ramlar man i, ensam utan att kunna ta sig upp i båten, eller om båten sjunkit är det lätt att känna sig övergiven, särskilt i stora vatten som Vänern, Vättern eller utmed kusten. Mobilen kanske är vattenskadad eller ligger på botten. Riskerar man att hamna i dylika situationer rekommenderar jag ett inköp av en PLB (Personal Location Beacon).  Det är en vattentät nödsändare, som bärs i fickan, och enkelt aktiveras.  Varje PLB är programmerad med ett unikt ID-nummer. Detta ska varje användare registrera hos Joint Rescue Coordination Centre (JRCC) med sina uppgifter och kontaktpersoner vid larm osv. Om du hamnar i nöd och larmar går larmet till just JRCC som tar över räddningsansvaret och sänder ut lämplig hjälp. Den kostar en slant i inköp men när man ligger där och guppar, frusen i mörkret, så ångrar man sig nog inte…

Sjösäkerhet – fara 6. Mörkerfiske.

Det är härligt att ge sig ut i skymningen för att exempelvis trolla gös eller meta m.m. Det gäller då att vara extra uppmärksam på var andra båtar befinner sig precis som vid nedsatt sikt (dimma m.m.). Lagen kräver att man håller ständig ”utkik” under alla siktförhållanden för att undvika kollisioner och andra farliga situationer. I nedsatt sikt skall man även ha ett signalhorn eller annan ljudutrustning för att signalera för andra att man finns där tillsammans med lanternor. I mörker visar lanternorna visuellt att vi är där, vad vi är för farkost och i vilken riktning vi tar oss fram. Lanterneföringen skiljer sig åt beroende på typ av ”fartyg” och storlek m.m. så det är en god idé att lära sig exempelvis vad ett stort maskindrivet fartyg med fart genom vattnet har för lanternor. Min lärare Kent på Sjöskolan brukade säga lite skämtsamt att ser ett fartyg ut att ha lika många lanternor som en julgran har ljus är det läge att inte vara i närheten av dess väg… På lite större båtar är radar ovärderligt, och även AIS, som tillsammans med en plotter gör att båten ”syns” på elektronisk väg av andra fartyg. Under mörkerfiske gäller det således att lägga sig vinn om att synas och bli sedd, på det sätt som är lämpligt, eller är ett krav, utifrån farvatten och båttyp. En gyllene regel är att aldrig fiska nära, eller i, en farled.

Sjösäkerhet – fara 7. Ändrade väderförhållanden.

Ibland blir inte allt som man tänkt sig. Solen skiner och fjärden ligger blank. En härlig dag att ge sig ut. Ett par vänner ger sig av i den lilla motorbåten och lägger inte märke till cirrusmolnen vid horisonten som indikerar ändrade väderförhållanden. Det är vår och fisken nappar och vik efter vik prövas med framgång. Vinden ökar men inte tänker de på bymolnet som närmar sig och vars städ byggs upp som en svamp mot himlen. Snart ökar vinden, regnet kommer och vita gäss täcker fjärdarna. Helt plötsligt inser fiskarna att de under dagen förflyttat sig mycket längre än de tänkt. För att ta sig hem måste de korsa en stor fjärd där sjön nu bryter och skummet lägger sig i strimmor i vindens riktning. Det blåser styv kuling. Det är mycket lätt, att som dessa fiktiva fiskare, ge sig av mycket längre än vad som var tänkt från början och över större vatten än vad som båten klarar om väderförhållandena ändras. I en sådan här situation måste man söka hamn och vänta ut ovädret. Då gäller det att man har packat ner extra kläder och proviant. Även om båten är stor och sjösäker så kan något inträffa som gör att man inte kan ta sig tillbaka till hemmahamnen på det sätt det var tänkt. Att alltid kontrollera vädret innan man ger sig ut sparar mycket obehag. Sjösäkerhetsrådets Väderkort ger upplysningar om tider och frekvenser för väderrapporter m.m. Enkelt är också att sätta sig vid datorn och gå in på de olika vädertjänsterna innan fisketuren.

Sjösäkerhet – fara 8. Okunskap och oordning.

En fara som försvårar alla situationer ombord är okunskap. Exempelvis i form av bristfälliga kunskaper i navigering men också i förberedelser. En situation som från början i sig inte är livshotande kan bli det om man inte avbryter en farlig händelsekedja. Som sagts kan ett motorstopp leda till sjönöd och i värsta fall att liv går till spillo om båten hamnar framför tung trafik i en farled, men det kan även leda till att man odramatiskt och långsamt puttrar bort från farleden med sin hjälpmotor. Ett kraftigt huvudsår från exempelvis ett fall från en hög toft vid jerkfiske kan leda till förblödning eller det kan leda till lite huvudvärk och stillaliggande efter omplåstring med ett huvudförband. När en situation uppstår gäller det även att veta var man har nödutrustning och sjukvårdsutrustning. Det är också viktigt att alla fiskare i båten vet detta. Om endast ”skepparen” vet var allt finns är det väldigt trist att vara skeppare och ha ramlat i vattnet eller för den delen att vara kvarlämnad passagerare i båten… Ett enkelt sätt för alla att hitta det man behöver är att märka upp några stuvutrymmen ombord med symboler, eller en textremsa, för sjukvårdsmateriel (ex. ett vitt kors), brandsläckarsymbol och nödraketssymbol etc. Ta även för vana att som skeppare visa för kompisarna i båten var allt finns och vad man bör tänka på för att fisketuren skall avlöpa tryggt, en form av ”säkerhetsgenomgång” som bl.a. jag som fiskeguide gör med mina gäster ombord i Stockholms skärgårds ibland tuffa miljö.

Är du befälhavare? I lagens mening finns det alltid en befälhavare ombord på en båt oavsett om det är en privat fisketur eller exempelvis en fiskeguidning. Under en guidning är det givetvis fiskeguiden, och under en privat fisketur skepparen/båtföraren, om inte annat avtalas. Att vara befälhavare medför ett stort ansvar. Du är bl.a. skyldig att kontrollera att båten är sjövärdig vid avfärd. Händer det något och anledningen anses vara båtens bristfällighet i något avseende kan du som befälhavare bli åtalad. Värt att tänka på…

Kärleken till sjön och fisket gör oss som sagt sårbara och ibland utsatta. Till syvende och sist handlar sjösäkerhet om möjligheten att få fortsätta att fiska och inte minst att få fortsätta leva. Med lite fantasi och riskmedvetenhet om situationer som kan uppstå, och hur man tacklar dessa, kan man fokusera på det som är roligt, själva fisket!

 

Sjösäkerhet – checklista att ha i båten

Fara 1. GPS-övertro. Förberedelse/åtgärd: se till att ha kompass och sjökort i båten. Använd mer än ett navigeringssystem. Kontrollera plottern med landmärken/sjömärken optiskt.

Fara 2. Blåstömning. Förberedelse/åtgärd: Undvik att hänga ut över relingen (speciellt vid besvärligt väder eller om du är ensam). Gå iland eller kissa i en flaska/öskar/hink.

Fara 3. Olycka ombord. Förberedelse/åtgärd: Varje båt skall ha en Första-hjälpen-låda med nödvändig utrustning inklusive ett huvudbandage, brandsläckare, brandfilt, öskar, hinkar, flytvästar (helst uppblåsbara räddningsvästar).

Fara 4. Motorstopp. Förberedelse/åtgärd: Alternativ framdrivning. Åror, paddlar, extra hjälpmotor, startkablar, ankare med lång tamp (samt gärna motorverktyg och startsnöre ifall batteriet har dött till utombordaren och ett extra batteri saknas för startkablarna).

Fara 5. Ingen hör dig. Förberedelse/åtgärd: Se till att kunna larma omvärlden. Lämna färdplan till någon du litar på och ta sedan med vattentät mobil (alternativt vanlig mobil i tät påse), vattentät och handhållen VHF, nödraketer, nödbloss. Använd dödmansgreppet. På stora oskyddade vatten gärna en PLB!

Fara 6. Mörkerfiske/nedsatt sikt. Förberedelse/åtgärd: Använd lanternor, var uppmärksam och extra noggrann med ”utkik” horisonten runt. Fiska inte i farled. Använd signalhorn vid nedsatt sikt, typ dimma.

Fara 7. Ändrade väderförhållanden. Förberedelse/åtgärd: Ta del av väderrapporter innan du ger dig ut. Var uppmärksam på förändringar i väderleken. Åk inte över större vatten än båten/besättningen klarar vid radikalt försämrat väder. Ta med extra kläder och proviant så att du klarar av att söka nödhamn för en tid.

Fara 8. Okunskap och oordning. Förberedelse/åtgärd: Ta dig inte vatten över huvudet. En fisketurs färdplan måste grunda sig på skepparens sjökunskaper, utrustning, väder och vind, farvatten och båtens sjövärdighet. Det skall kännas tryggt att ge sig ut på sjön. Minst en utöver skepparen skall kunna handha båten och alla ombord måste veta var säkerhetsutrustning/sjukvårdsutrustning finns.

För mer information om sjösäkerhet titta in hos Sjöräddningssällskapet.

Tomas Edenfeldt ©